soulandsounds

Har varit så trött de senaste dagarna, haft lite ont i ryggen och känt mig hängig, men har inte tänkt mer på det... Men inatt blev jag så jäkla dålig och fik så ont i kroppen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, så jag åkte till doktorn imorse, och jag hade LUNGINFLAMATION. Det var inte en katastrofal inflamation än, men ändå. Jag fick order om att ligga still och vila, och alla som känner mig vet att det är ett omöjligt tillstånd för mig. Ingen hittar mig vilandes, någonsin! Men nu måste jag nog försöka.

Suck.

Hej vänner!

Sitter just nu och planerar minglet efter konsrten som är om precis tre veckor idag! Hur spännande som helst! Det ska bli ett mysigt mingel, med god dryck, lite tilltugg och absolut inte för stort. Känns viktigt att hinna prata med alla och att få ta det lite lugnt efter spelnigen.

Idag har jag träffat min fina och underbara Linnea. Vi träfas inte så ofta som vi vill, eftersom vi jobabr mycket, bor i olika städer och lever hektiska liv, men när vi väl ses så är det alltis som om det vore igår!

Lite olika liv lever vi dock; Linnea tog en kaffe till frukost när vi träffades 13.30, och var nyvaken. jag lämnade barnen 07.30 på dagis i snöstormen och åt en ovanligt sen lunch.

Vi sprang in på Ica och handlade, lax, proviva, och lite grönsaker, innan jag skulle åka till dagis där de hade Drop-in fika idag. Mysigt!

Nu är klockan 21.20, och jag ska äta en väldigt sen middag, konstiga rutiner det blev idag.

Hörs sen!

Puss från Suss

Trots att klockan är sent och vi inte träffats på hela dagen, trots att du jobbar lika hårt som jag, så vill du ändå hjälpa mig med allt som står i din makt när det gäller att jag ska lyckas. Du stöttar mig och uppmuntrar mig, och älskar mig som ingen annan någonsin gjort.

Ibland så är du så trött att du däckar med filten över huvudet...

Har precis kommit hem efter att ha GÅTT hem från stan i 13 minusgrader! Jag knäppte igen luvan, satt på mig vantarna och tyckte att det var en utomordentligt bra idé att gå hela vägen hem istället för att vänta på bussen som kom fem minuter senare!

Nu ska jag äta lite luch och sitter och dricker min tredje kopp kaffe för dagen.

Har varit på ABF-kontoret och hälsat på min vänner och teaterledarna Perra och Thomas, och det hela slutade med ett förmiddags-möte. Jag hamnade hos deras chef och nu har jag enormt på gång där också. Mer kan jag inte säga just nu. Men 2011 verkar bli ett hyffsat år det också :)

Har fått hem fyra par glasögon som jag ska prova. Ni får hjälpa mig att välja vilka bågar som är snyggast! Lägger upp bilder lite senare!

Hoppas ni har en bra dag!

Men jag blir liksom alldeles galen av inspiration av allt som händer. Har två nya, stora saker på gång under nästa år, som känns otroligt lyckade! Jag är så otroligt fylld av lycka, kreativitet, kärlek och beslutsamhet.

Det här året har varit en succé! Tänk alla nya människor jag träffat; min älskling och hans familj, kommit mina musiker ännu närmare, Dorina och Christer för att nämna några... Jag skulle vilja få er att förstå hur tacksam jag är.

Ni är guld värda!

Sitter ensam i en tyst lägenhet, som bara för en liten stund sen var fylld av familjen och prat och skratt. Barnen somnade precis och Cesar har åkt på första fotbollsträningen för säsongen, så jag är helt själv. Det är väldigt få stunder som jag har kvällar bara för mig själv, men jag tror att det kan vara nyttigt.

Det är såna här gånger som jag hinner rannsaka mig själv och det jag gör. Vad håller jag egentligen på med? Känns lite konstigt att den här tjejen som är på radio, i tidningen, som ska ha release-spelning i självaste Tonhallen, faktiskt är jag. Jag sitter ju fortfarande och ser upp till alla som går sin egen väg och gör det de brinner för, och det känns smickrande, men overkligt att folk ser på mig på samma sätt. Att jag kan vara förebild och inspirera andra. Jag är fortfarande samma lilla tjej, men som föddes med ett ovanligt stort driv och en ovanligt stor livspassion

.

Jag sminkar av mig, sätter på mig mjukisbyxor, och tittar mig i spegeln och undrar om jag är tillräckligt fin, om jag gör ett tillräckligt bra jobb? Är jag en tillräckligt bra vän, mamma, sambo? Jag har precis samma komplex, funderingar och ängslan som ni. Jag blir lika sårad av elaka ord och avundsjuka, jag blir lika lycklig och varm inombords av lyckoönskningar och är beroende av samma dos bekräftelse. Jag andas samma luft, jag älskar med ett lika mänskligt hjärta och jag tänker med en lika sund hjärna. Men däremot är jag kanske mer tacksam än andra, och jag brinner så mycket att jag nästan brinner upp.

Tack alla ni som vill se mig lyckas, till er som inte tycker att det sticker i era ögon för att jag har vind i seglen nu, utan som blåser på lite extra. Jag skulle vilja göra nåt mer, men allt jag kan säga är, tack.

Idag blir det jobb, skulle helst vilja sova hela dagen, eller iaf en liten stund, men det hinns inte med. Hoppas ni är piggare än jag! Sitter och pratar med Erika och hon var lika trött, lät som en full, gammal tant, det  gör hon alltid när hon är nyvaken.

Var och färgade samt slingade Christins hår igår, och gud vilken pingla! Snacka om att honär vacker! Försöker smyga till mig bilder under dagen om jag träffar henne. Idag eller ikväll ska jag även ge migpå mitt egethår, kan behövas. Bli lite mörkare, och lite kastanj i.

Nu ska jag föröska locka med mig maken att svänga förbi och köpa frulle till mig, kalkonmacka med creme cheese idag igen? Och en Cappuccino? Yes, please!

Nja.. Alltså den här natten var smärre katastrof. Benjamin har knappt sovit nånting alls. Han har vaknat och skrikit mest hela tiden, och jag och Cesar kände oss lite maktlösa ett tag. Till slut somnade han ungefär kl 05.00, och då skulle vi upp 1 1/2 timme senare. Jag vaknade kl 08.00. Då hade Cesars jobbarkompis ringt till honom sedan en timme tillbaka, eftersom de skulle ha åkt vid sju, mitt alarm har ringt, men ingen av oss har hört. Hugo låg och väntade på at jagskulle väcka honom och undrade varför  natten blev så lång...

Visst var det nödvändigt att vi fick sova lite extra, men det finns nästan inget som jag hatar så mycket som att försova mig. Paniken och stressen är ju hemsk.

Nåväl, nu är barnen på skola, respektive dagis, Cesar har nog kommit fram till jobbet iaf, och jag har köpt mig en latte och en kalkon-macka med creme cheese.

Hey..

Jag lovade er att jag skulle blogga på ordentligt,men den här veckan har det dalat istället. Sorry! Har haft en hel del att göra, och det har varit en hel del privat, så bloggen har kommit lite längre ner på listan än vad den borde! Dessutom kan det vara bra att ta några dagars uppehåll, och få tillbaka blogg-kreativiteten :)

Helgen var riktigt mysig med en underbar fredagskväll med min älskling, vi passade på att bara njuta av varandra då vi faktiskt var helt ensamma, jaa... utan barn! Vi vräkte i oss godis, skrattade, myste i soffan och bara tog hand om varandra, sånt där som vi alltid vill göra, men inte alltid hinner. Men att kärleken finns där, det är det ingen tvivel om, för vi kan fortfarande inte låta bli att ge varandra små kärleks-blickar, hur mycket vi än har att göra. Vi skickar kärleks-mess, fast vi är i samma rum, vi kastar oss i varandras armar och saknar varandra så fort vi inte är tillsammans.

I lördags blev jag inbjuden på en mysig tjejfest. Det var Cesars jobbarkompis flickvän, Malin, som bjöd in mig (oj, vad krångligt det där lät). Vi åt gott, pratade om allt och inget, eller det blev alldeles för mycket prat om min karriär och min musik, om ni frågar mig. Är alltid rädd att ta för mycket plats, speciellt i ett sällskap med bara tjejer, men dessa var genuint intresserade, och de hade en hel del frågor. Väldigt trevligt var det! Kvällen avslutades med en fantastisk spelning på Aveny, nämligen Oskar Linnros! Alla som känner mig riktigt bra, vet hur mycket jag babblat om den där karln, så länge. Han var lika bra som jag förväntade mig, och jag är både kräsen och var förväntansfull!

Nu är det inte länge kvar till skivsläpp och konsert. Och jisses, vad spännande det här blir! Jag är så spänd och energisk att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Har fått erbjudanden om samarbeten och det är mycket som verkar riktigt intressant!

Nu ska jag och älsklingen äta en sen middag... Vi sitter just nu och jobbar vid varsin dator trots att klockan är över 21.00... Jag vet vad ni tänker... men vi har mycket idéer och båda två är drivna och kreativa, så det blir lätt så här. Men nu ska jag springa över ge honom en stor puss och säga hur mycket jag älskar honom.

Ha en fortsatt mysig kväll, och glöm inte bort att leva för din egen skull, men ta hand om om varandra!

Föurtom att det är 20 år sedan jag började sjunga och att det ska firas med skivsläpp, konsert i Tonhallen och mycket mera, så finns det något som jag värderar lika högt.

För 20 år sedan så träffade jag en liten knäppgök på dagis som jag från första dagen växte ihop med. Hon visade sig vara min absoluta själsfrände trots att vi var totala motsatser när det gällde mycket. Hon drömde om att sitta i kassan på Ica, och gissa vad hon gör idag? Jo, just det.. Ica Bergsgatans bästa tjej! Och jag drömde om att sjunga, och vad gör jag? Jo, just det. Jag äger mitt skivbolag och släpper mitt album inom kort, med mina låtar och texter, på mitt sätt.

Ingen annan har jag kunnat vara så ärlig mot, kunnat skälla på, avsky ena stunden, för att sedan älska högre än något annat. Vi skulle kunna spy galla på varandra ena sekunden, men hon kommer ädå vara den första som finns där tre sekunder senare, eller när jag som mest behöver det. Vi är två väldigt otypiska tjejer när det gäller att kunna ställa varandra mot väggen och inte prata bakom ryggen. Det har aldrig funnits tid för spekulationer, utan bara raka frågor och ärliga svar. I 20 år har du funnits vid min sida, vi har bråkat, skrattat, gråtit, slagits, kramats och älskat varandra från dag ett.

Jag älskar dig Erika.

Det här fick jag höra av henne idag, efter att hon lyssnat på mig i Birsta igår..

Finaste Erika och min kära Benjamin. Puss

Vi har precis varit på Versalen och kikat på utställningen med det fantastiska konstnärsparet som vi träffade på Invito igår kväll. Vilken är att få umgås med dem, och vi blev välkomnade på det mest hjärfulla sätt jag varit med om! Båda kom och kramade om oss och sa hur lyckliga de var i morse att de träffat oss (!) Helt otroligt! Nu har vi lämnat nummer och hemsida till varandra och lovat att hålla kontakten och snart träffas igen. De fick en skiva av mig, utan omslag och låttitlar, men de skulle lyssna i bilen på väg hem, känns så spännande!

Här är Dorina Mocan från en utställning i Chile 1996, inför bl.a kungafamiljen.

Hennes sambo och skulptören Christer Lönngren har gjort den här fantastiska skulpturen!

Trots sen middag ute igår och tv sent, så vaknar jag ändå 07.30, pga att jag har en visdomstand som gör mig illa något fruktansvärt! Igår såg Cesar att kinden var helt uppsvälld och idag är det o möjligt ännu värre. Jag funderar nästan på att dra ut tanden själv. Jag är livrädd, alltså verkligen LIVRÄDD för att dra ut den hos en tandläkare! I allafall utan att bli sövd... Jag vet att det är ett lätt ingrepp och jag är inte det minsta rädd för att gå till tandläkaren annars, men när det gäller att jag ska vara medveten om att de är och drar och grejar och sliter inuti mig.. Nej, aldrig! Men idag har jag så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen, och jag har lovat mamma att inte gå såhär för länge...

Min dag har verkligen varit blandad, men den började exemplariskt!

Jag tog med frukost till Jenny och söta Casper och vi satt och njöt av att bara vara en liten stund. Snackade om allt, sånt där som man borde göra oftare!

Har varit tokdålig på att uppdatera bloggen, sorry. Men har haft så mycket att göra! Men mycket mysigt har jag gjort de senaste dagarna!

6 veckor kvar till skivsläpp... Gissa om jag är nervös...?