Ödet finns!
Igår kväll var jag och Cesar ute och firade att skivan är klar. Den är inte upptryckt men allt studio-jobb är klart. Så det var verkligen värt att fira, eller snarare tacka honom för att han stått ut med mig under den här hektiska tiden.
Vi tog oss tid för saker vi inte gjort på länge. Låg och pratade, vi itog en lång dusch, vi gjorde oss iordning utan stress, och tog bilen ner till stan runt kl 21 för att käka.
Vi skulle egentligen gått på Casinot, men det var stängt i den lilla glashus-resturangen, så vi gick vidare till Invito, fast vi egentligen inte ville. Men det regnade och jag hade nyfönat hår och läppstift, så vi kände väl att vi tog det som låg rätt nära. Invito har vi så blandade uppfattningar om, ena gången är det solklart, andra gången är det katastrof, och det får det aldrig vara! Men den här gången blev det succé!
Ser ni min uppsvällda vänstra kind?!! Min elaka visdomstand is killing me!
Vi satt och myste och njöt av brödet och antipastin när det dyker upp ett coolt par i 55-60-års åldern. De får bord brevid oss, och jag kommer ihg att jag tänkte; "Vad härligt med livsnjutare som också är ute och äter sent" Efter ett tag morrar jag lite över att de fick in deras lax innan jag fick in min ren, trots att vi kom dit tidigare, och tycker att den ser extremt god ut! Men när vi får in våran mat så händer något... De blir sjukt imponerade över maten vi fått och det var början på en helkväll av härliga samtal och nya bekantskaper! Det visade sig att de tyckte att vi var ett sådant fantastiskt par och att det strålade om oss, och jag kände på en gång att det här var intressanta människor, och om jag hade rätt!
De är båda konstnärer, hon målar tavlor och han skulpturerar i sten och är här för att ställa ut sina verk på Versalen idag kl 12.00. De kom mest tillbaka för att ha en återträff efter att de träffats här 1996 och varit ett par sedan dess. De här två människorna märker vi att vi har enormt mycket gemensamt med, hon var tidigare gift med en chilenare och deras son liknar tydligen Cesar, och jag sitter och pratar om att behålla äktheten i det vi konstnärer gör. Och hela tiden känner jag att vi är på samma nivå, att det inte skiljer så mycket mellan oss, trots ålder, trots att de ställer ut och är eftertraktade över hela världen, och framför allt i Asien, eller att de har ett konto med många, många nollor på, medans jag har minus på mitt. Men vi brinner för något och när det gäller att prata om konsten och ett rent hjärta, då kan jag prata med vem som helst, när som helst, hur länge som helst utan att plugga på det minsta. För jag har ett rent hjärta, jag brinner för något, och det kan jag prata om tack vare att jag alltid varit mig själv.
Vi blev inbudna till deras vernissage idag, och de ska köpa skivan, trots att den inte är tryckt än. De ville betala, och jag vet att de skulle kunna köpa 1000 exemplar utan att blinka, men de trodde verkligen på mig och nu räknar och litar de på att få en skiva hemskickad. Vi lovade varandra att hålla kontakten och hon frågade om hon fick måla tavlor medan hon lyssnar på min musik. Vilken ära! Utan att hon hört mig, så är hon stensäker på att jag kommer vara lysande, att jag sjunger om min kärlek till musiken och att min äkthet kommer fram. Då blev jag varm i hjärtat när hon sa så. Mannen sa "Jag är så lyckligt lottad, jag får göra det jag älskar, jag får leva på det, även om jag inte får in nya miljoner varje vecka", och då slog tanken mig, att det verkligen är sådana som dem som förtjänar varenda krona de tjänar. Att det är kärleken till deras "jobb", deras kall, som får dem att hålla på. Att de inte tänkt på en enda krona när de började, utan gjorde det av kärlek. Att de skulle fortsätta även fast andra skulle tappa intresset och kanske inte betala för det, såna eldsjälar ska belönas tycker jag, även om belöningen för dem inte är pengar.
Visst är det bra att knyta kontakter, men man får inte glömma bort varför man vill hålla kontakten med dem. Dessa människor var så himla fina, inspirerande och tydliga. Och det ska bli så spännande att gå på vernissaget idag!
Av någon anledning så hamnade vi på Invito, och de var i Sundsvall precis nu, och av någon anledning så gick de också till Invito, trots att de skulle dit kvällen innan men valde Mezoyo iställlet. Precis samtidigt, brevid varandras bord. Och imponerad av varandras mat. Vi sa det till varandra, det var ju meningen att vi skulle träffas.
Nu ska jag göra frukost till min älskling, trots hemsk tand och blåmrke på benet eftersom jag alltid går in i bordskanter.
Tack för en fin start på en givande helg!
♥ Puss från Suss!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad du är grym gumman! Shit, vilken insiration DU är!
Trackback
